Leva vidare grupp
Till dig som går på högstadiet eller gymnasiet som har mist en nära anhörig, förälder, syskon eller annan som stått dig nära. Vi har en Leva-vidare-grupp för ungdomar. Vi träffas på S:t Jakobsgården i Hudiksvall (huset nedanför kyrkan mitt i stan) en gång i veckan, åtta gånger, efter skolan för att prata om sådant som känns viktigt.
"Genom våra arbeten möter vi ungdomar som drabbats av svåra saker i livet och vet hur viktigt det är att få möjlighet att prata om det. Du deltar kostnadsfritt och är välkommen oavsett tro."
Ann-Louis och Eva
Vad är en Leva-vidare-grupp?
Det är en möjlighet att få dela sina tankar och känslor med andra som varit med om något liknande. Många gånger kan det kännas som om vi är helt ensamma i världen i sorgen. Det finns många som delat samma erfarenhet. Det kan vara svårt för andra som inte varit med om någon sorg, att förstå att sorgen måste ta sin tid. Sorg kan också vara så olika. I en Leva-vidare-grupp får vi möjligheten att lyssna till varandra och hjälpa varandra, att leva vidare med den sorg vi har. Naturligtvis väljer du själv vad du vill prata om. Vi börjar varje gång med att fika tillsammans.
Tystnad - Glada miner - Tårar
Under gruppträffarna finna inga krav att man måste berätta om sina erfarenheter, det går bra att sitta tyst och lyssna. Man måste inte heller gråta, men man får det. Vi pratar inte om död hela tiden utan delar också glada minnen och vi skrattar tillsammans.
Sofie 16 år
"Jag vill börja med att säga tusen tack till ledarna att ni startade den här gruppen. Jag vill även tacka för all hjälp ni gav mig. "Våga leva vidare" gruppen hjälpte mig otroligt mycket med både självkänslan och känslan till alla mina nära och kära. Innan jag kom till gruppen vågade jag inte prata om mamma. Vågade inte säga hennes namn."
Magnus 16 år
"Jag tycker att det har varit mycket roligt och bra att få vara med i gruppen. Att få dela sina känslor och tycke med andra som känner lika. Jag fick ur mig det som har suttit inne en längre tid och tycker att andra som mår dåligt över att dom mist en i sin släkt kan vara med där."
"Jag lever som i ett angränsande rum
Sorgen fungerar så
Man står i ett tomt rum med örat tryckt mot väggen
och hör människor röra sig i husen,
slamra, tala, skratta och leva
Man är fri men inlåst
Det går inte att byta rum
Fönstren är övertäckta
Man bankar på väggarna
men ingen hör
Folk har fullt upp med sina egna liv"